Fågeljävlar. Vet inte vad deras problem är egentligen. Jag menar, de låter ju som saker och inte som fåglar. Iaf de jag stör mig mest på, då. Är jag ute och traskar i naturen, ja då förföljs jag av en flygande pipleksak, ni vet såna man ger till hundar. Jätteirriterande. Och lite läskigt. Ser i mitt inre hur en latexkyckling hovrar strax bakom mig. Måste vända mig om då och då för att försäkra mig om att jag inte är nära fanskapet.
Piip! Piiip! Jag ska äta upp dina ögon!
Sen har vi den gnisslande cykeln. Som visade sig vara en måsunge. Har på allvar gått och trott att nåt grannbarn cyklade runt med världens mest smörjbehövande cykel, men ack så fel jag hade! För nej nej, det var en liten (läs ENORM) måsunge som traskade runt utanför fönstret i jakt på en förälder. Där gick den, mol allena, och skrek ”MAT!” ”MAMMA!” ”MAT!” ”MAMMA!” ”MAMMA!” ”MEN GE MIG MAT DÅ MAMMA!”
Och morsan (farsan? farbror? snuskgubbe?) kom till slut, men kände sig väldigt tveksam till ungens närmanden, och flög till slut och satte sig på gatlyktan medans ungen snällt fick stanna kvar på backen och fortsätta sitt skrikande. Makalöst.
Den spännande händelseutvecklingen utanför balkongen, från början till sorgligt slut.
Tack och lov för öronproppar.
wliriah 